Analog kontra digital

0
60
views

Jag är INTE imponerad av den nya tekniken när det gäller film och foto. Njutning för mig när det gäller foto- och bildkonst är själva hantverket. Att tänka igenom tider och skärpedjup innan man fotograferar bilden, att bearbeta filmrullen i mörkrummet, att jobba med ljuset som verktyg. Att belysa fotopapperet och fixera bilden. Allt det som utgör fotografiets hantverk älskar jag.

Att varenda unge är utrustad med digitalkameror via mobilen har gjort att hantverket förlorat sin magi. Alla fotograferar idag. Det är som med allting annat i den digitala utvecklingen att ingen numer kan lägga vantarna på yrkesepitet och talang utan idag har alla möjlighet att nå framgång även om tekniken är digital. Den som skickligt utnyttjar det digitala mediet kan göra sig ett namn och få framgång via the Long Tail effekt där ryktet sprider sig de mest outgrundliga vägar via cyberspace.

Men för mig personligen är hantverket bakom bilden av ett stort värde. Att lägga kärlek i bilden. Att SE, analysera seendet, utarbeta det bästa sättet att fånga ögonblicket för att förmedla detta ögonblick på det mest framstående sättet. Hela proceduren – jag vill inte vara utan den.

Det är samma sak som med matlagning. Jag vill inte köpa färdigprocessad mat på affären som jag slänger in i mikron. Njutningen försvinner. Fotot är som all annan konst avsedd att njutas i djupa drag. Jag vill behandla råvaran kärleksfullt och bearbeta den med omsorg för att få fram det mest fulländade resultatet. I all konst är det processen som är njutningen. I fotokonsten likaså. Det digitala fotot har visserligen sina verktyg att bearbeta bilden men jag tror ändå att den digitala processen är för teknisk för att fånga själen. Sann konst fångar alltid själen; själen hos motivet men också en bit av konstnärens själ. I det digitala fotot går själen förlorad. Själen är inte digital. Själen är analog.

Next articleBildkomposition
SHARE